doowop

Då har sista föreställningen spelats, blommor delats ut och scenen rivits. Kvar finns ett stort tomrum som redan ekar. AMTS blir verkligen en familj under dessa intensiva perioder, svårt att förklara för någon som inte fått uppleva det. Nu ska mina kollegor och jag knyta ihop säcken med utvärdering och avslutningsfest, sedan läggs allt detta arbetet till handlingarna. Lite bitteljuvt. Det är dags att ta tag i det "riktiga" livet och njuta av vardagslunket några månader. Men känner jag oss alla rätt så är vi snart igång igen ;)